I våras besökte jag ytterligare en gammal studiekamrat. Jag har tidigare åkt och hälsat på en kompis i Kanada, en i Dominikanska Republiken, en kompis från Kuba och en i Brasilien de senaste åren. Alla resorna har varit fantastiska med många upplevelser och dessutom riktigt roligt att åter träffa mina kompisar som jag hade så kul med under de två åren som vi studerade tillsammans. Min mexikanske kompis Hector bor i huvudstaden Mexico City. När jag var på väg att landa med flyget var det mörkt och man såg den enorma staden breda ut sig på marken med miljontals lampor. Staden är helt vansinnigt stor. Någon gång hörde jag att det bodde över tjugo miljoner människor i hela storstadsområdet. Jag tror inte ens de själva vet hur många som bor där. Min kompis hämtade upp mig på flygplatsen och vi åkte sedan till hans hus en bra bit därifrån. Bilresans tid för att ta sig från ena änden till den andra gav en bild av hur stor staden är. Huvudstaden hade en hel del att bjuda på som det centrala torget Zocalo, katedralen och mycket konst som vi hann med att kika på med konst av Frida Kahlo och Diego Rivera. Vi åkte även till ett pyramidområde några mil utanför staden som heter Teotihuacan. Det var jättespännande med stora pampiga pyramider från Mexica-indianerna. Några dagar senare åkte vi ner till kusten i söder mot Stilla Havet. Vi stannade där en vecka i en badort som han rekommenderade som heter Puerto Escondido (den gömda hamnen). Det var ett härligt paradis för mig med flera fina stränder, jättetrevliga vandrarhem och samtidigt en avslappnad känsla, långt ifrån den turistiga fart och fläkt som kan finnas på många turistorter. Jag testade på att surfa och njöt enormt av den sköna stämningen där. Efter en vecka tog vi bussen norrut igen men åkte inte direkt tillbaka till huvudstaden utan stannade i staden Puebla. Det är en storstad men väldigt behaglig och fin. Utanför staden ligger en ort med säkert hundra kyrkor, helt otroligt. De sista dagarna av min resa i Mexiko spenderade vi åter i huvudstaden och vi gick ut och festade med hans kompisar och gick även på konsert. Jag hade det verkligen kanonbra i Mexiko. Det är ett land som jag gärna skulle åka tillbaka till. Kanske för att besöka andra delar av landet som Yucatán-halvön med fler pyramidruiner eller i norr med Monterrey och Tijuana.

Jag har en gammal studiekamrat som kommer från Brasilien. Han bor i Sao Paolo i södra delen av landet. Vi är båda fotbollstokiga vilket var det första vi började prata om när vi lärde känna varandra. Det andra var musik. Några år efter att vi tog vår examen träffades vi på nytt. Den gången var det jag som åkte till hans land och hans stad. Den resan var riktigt kul, dels på grund av att vi träffades på nytt efter att flera år hade gått men även för att jag lärde känna hans land och flera intressanta platser.Brasilien är jättestort och därför måste jag erkänna att jag bara lärde känna en liten bråkdel av landet. Exempelvis åkte jag inte till amazonas i norr eller till städer som Fortaleza, Rio de Janeiro eller Salvador. Istället koncentrerade jag min resa i Brasilien till södra delen av landet. Min kompis började med att visa mig staden Sao Paolo. Det är en jätteintressant och gigantisk stad. Han visade mig bland annat parken Ibirapuera med trevliga växter, skulpturer, en sjö och mycket mer. Han visade mig även Sao Paolo-katedralen. Jag såg också en massa arkitektur som jag inte har en aning om vad alla byggnaderna heter. Vi åt ockå mycket god mat. Mycket kött. Staden är känd för sin gastronomi och där finns flera kända restauranger. Vi gjorde en resa ner till ett imponerande vattenfall som ligger vid gränsen till Argentina. Vattenfallet heter Iguazu och ligger vid Iguazu-floden. Det är ett imponerande enormt vattenfall. Det är kanske inte så högt men jättebrett. Det verkar inte ta slut. Man kan även se vattenfallet från den argentinska sidan. Det är vackert på bild men helt makalöst när man ser det i verkligheter med dess enorma vattenmassor som bara väller ner från en lång klippvägg. Vi besökte även staden Porto Alegre. Den staden tyckte jag mycket om med så mycket olika byggnader och konst att titta på. Vi såg Porto Alegres allmänna marknad som den kallas, lite som en stor Saluhall. Vi såg även flera monument som Monumentet för Azorerna (troligen på grund av befolkningens kopplingar till Portugal) och speciell konst och monument i parken Farroupilha. Jag njöt av ett härligt klimat, fin arkitektur, god mat och även en dag på stranden med min goda vän Rodrigo. Jag hoppas att han kommer och hälsar på mig någon gång i Sverige. Goda vänskaper bör man vårda och bevara.   

Vid mina universitetsstudier hade jag inte bara skaffat mig en mastertitel utan även många goda vänner från flera länder runt om i världen. De flesta kommer ifrån Latinamerika, men inte alla. En rolig och go’ kompis heter Miguel och kommer från Kuba. Hans engelska är bättre än min spanska vilket är tur för hans slappa och melodiska karibiska spanska är inte enkel att förstå. Det var sorligt när vi skildes åt då studierna tog slut men otroligt kul att träffas igen när jag åkte och hälsade på honom för ett år sedan. Miguel bor i Havanna men han försäkrade mig om att Kuba handlar inte bara om huvudstaden, salsa och cigarrer. Jag stannade den första veckan hos Miguel och hans familj inne i Havanna. Vilket hus de hade! Det var visserligen nedgånget men vittnade om gamla kolonialtider med otroligt högt i tak och stora pelare inne i rummen. Dessa gamla hus är kvarlämningar från den spanska kolonialtiden och är nu indelade i en massa lägenheter. Miguel visade mig runt bland stadens gamla gator, torg och strandpromenaden El Malecón. Vi drack kubansk rom i Tetra Pak vid strandpromenaden och spenderade kvällarna med hans kompisar. En dag åkte vi till en strand som jag inte har en aning om vad den heter. Det var jättefint och härligt att bada i det varma vattnet. Det var en strand dit turisterna inte brukade åka. Istället fanns där bara kubaner, och jag. På hemfärden från stranden blev det dock lite problematiskt. Gubben som Miguel hade pratat med tidigare som skulle åka och hämta oss med sin bil kom aldrig. Det visade sig sedan att bilen hade gått sönder. Men vi lyckades hitta en buss som tog oss tillbaka till Havanna. Några dagar senare tog vi ett tåg till andra änden av ön, till staden Santiago de Cuba. Det var minsann en speciell tågresa. Ungefär två timmars färd från huvudstaden stannade det urgamla tåget mitt i ödemarken. Något hade visst gått sönder och de började meka med tåget för att fixa felet. Det tog nog fem timmar skulle jag tro. Men Miguel sa till mig att så är Kuba. Saker och ting fixar sig och det är inte mer med det. Folk är vana vid det. Och mycket riktigt började tåget till slut rulla igen. Efter många timmar kom vi sedan fram till Santiago som var betydligt mindre turistigt än Havanna men definitivt en fin stad. Där gick vi på barer och besökte ett revolutionsmuseum där Fidel och Che hade stridit i början av den kubanska revolutionen. Efter två dagar i Santiago tog vi tåget till en stad som heter Las Tunas där Miguel hade familj på hans mammas sida. Vi stannade även där i två dagar och hade det jättekul. Jag kände att jag verkligen upplevde riktigt kubanskt familjeliv, enkelt men härligt. Vi åt gott, skrattade mycket och pratade om allt möjligt. Min resa i Kuba handlade inte om schablonbilden av Kuba med gamla bilar, salsa och cigarrer. Istället fick jag ett para härliga dagar med Miguel och hans familj och kompisar. 

En av mina kompisar från studenttiden är från Republikanska Republiken. Vi blev väldigt goda vänner trots våra helt skilda bakgrunder. Han kommer från en varm karibisk ö och jag från Sverige i norr. Men han pratar bra engelska och jag har en halvt fungerande skolspanska. Han blev riktigt glad när jag bokade en resa till hans land och såg till att förbereda en mängd olika utflukter för att visa mig det han gillade allra bäst med sitt land. Han själv bor i huvudstaden Santo Domingo. Redan i huvudstaden finns en massa fina delar att kolla in. Han visade mig stadens Botaniska trädgård med en massa tropiska växter som jag aldrig någonsin hade sett tidigare. Han visade mig även en mängd olika gamla koloniala byggnader som Fortaleza Ozama, den fina Katedralen Santa María La Menor och palatset Alcázar de Colón. Santo Domingo var fint men de andra platserna som han visade mig senare fick mig nästan att vilja köpa ett hus där nere. Vi besökte ett fantastiskt ställe som kallas de 27 vattenfallen. Uppe i bergen har naturen själv och dess erosion skapat 27 naturliga bassänger och tillhörande vattenfall. Det var otroligt vackert och skönt att bada där. Bukten Samaná är en annan underbar plats som vi åkte till. Där fanns pelikaner, grottor och en härlig flod. Tydligen är det en plats där valar samlas under en viss tid av året men det inträffade inte när jag var där. Vi såg delfiner och dök med snorkel. Vi tog även några dagar vid det turistiga men fina strandområdet Punta Cana som ligger i östra delen av landet. Området är fullt av hotell, turister och även golfplaner. Men det går inte att neka att stränderna är fantastiskt fina med grönblått vatten och kritvita stränder. Det är ljuvligt att bada där. Om man tidigare endast har badat i havet i Sverige på sommaren så kommer man att njuta som en prins i det härliga karibiska havet. Vi gjorde även en utflykt in i landet till lite mildare klimat inne i skogen och uppe i bergen. Det var likt en regnskog där. Till slut kom fram till ett vackert vattenfall som heter Salto de Jimenoa. De sista dagarna av min vistelse spenderade vi åter i Santo Domingo där jag fick träffa hans kompisar och familj. Det blev en hel del fester med mycket musik och dans. Bland annat dansade vi merengue och bachata som är typiska musik- och dansstilar i härliga Dominikanska Republiken.

Jag hade turen att få studera med trevliga människor från många olika länder när jag läste en Masterkurs vid universitetet. Många fina vänskaper uppstod under de två åren och efteråt fick jag lust att besöka mina kamrater igen. Det komplicerade är att alla lever utspridda i världen så det ä rinte det enklaste att hälsa på dem så regelbundet. Det positiva är att det är en utmärkt ursäkt för att åka lära känna andra länder. De senaste tre åren har jag hunnit med fem resor där jag har återförenats med olika gamla studiekamrater. En av mina vänner är kanadensare och bor i Montreal, i den fransktalande delen av Kanada. Förra året åkte jag och hälsade på honom. Det var jättetrevligt att se honom igen och det var även intressant att få lära känna hans land och hans stad Montreal. Montreal ligger alltså i Quebec, den fransktalande delen av Kanada och är landets andra största stad. Jag märkte när jag var där att det är en väldigt mångkulturell och spännande stad. Förutom turism är staden även känd för film, kultur, teknologi och produktion av läkemedel, enligt min kompis.Min kompis har en lägenhet strax utanför centrum, där stannade jag i en och en halv vecka under vilken jag visades runt på en massa platser i staden och en del andra platser i närheten av Montreal. Det finns en hel del att se i staden. Jag tyckte bland annat om stadens basilisk Notre-Dame. Jag kände tidigare bara till Notre Dame i Paris men den har alltså en motsvarighet i Montreal. Liksom sin franska motsvarighet har den en gotisk stil och är vacker både inuti och på utsidan. Gamla Montreal, det vill säga motsvarande gamla sta´n, är också trevligt att besöka. Där bör man bland annat ta en titt på marknaden Bonsecours. Det är en gammal marknadsplats som än idag är trevlig att gå runt i med exempelvis fina utomhus-cafén. Jag besökte också Montreals Chinatown. Tydligen finns det en hel del olika Chinatown runt om i världen. Jag tyckte även om berget Mont Real och Parken Mont Real i anslutning till berget med ett trevligt grönområde. Från själva berget fick vi en härlig vy över staden innan vi sedan tog oss ner till parken och tog en fika. Min kompis lärde sig ordet ”fika” i Sverige och har sedan sina två år i Sverige bevarat en fika-tradition med en kaffepaus och ett fika-bröd.