Vid mina universitetsstudier hade jag inte bara skaffat mig en mastertitel utan även många goda vänner från flera länder runt om i världen. De flesta kommer ifrån Latinamerika, men inte alla.

En rolig och go’ kompis heter Miguel och kommer från Kuba. Hans engelska är bättre än min spanska vilket är tur för hans slappa och melodiska karibiska spanska är inte enkel att förstå.

Det var sorligt när vi skildes åt då studierna tog slut men otroligt kul att träffas igen när jag åkte och hälsade på honom för ett år sedan. Miguel bor i Havanna men han försäkrade mig om att Kuba handlar inte bara om huvudstaden, salsa och cigarrer.

Jag stannade den första veckan hos Miguel och hans familj inne i Havanna. Vilket hus de hade!

Det var visserligen nedgånget men vittnade om gamla kolonialtider med otroligt högt i tak och stora pelare inne i rummen. Dessa gamla hus är kvarlämningar från den spanska kolonialtiden och är nu indelade i en massa lägenheter.

Miguel visade mig runt bland stadens gamla gator, torg och strandpromenaden El Malecón. Vi drack kubansk rom i Tetra Pak vid strandpromenaden och spenderade kvällarna med hans kompisar.

En dag åkte vi till en strand som jag inte har en aning om vad den heter. Det var jättefint och härligt att bada i det varma vattnet. Det var en strand dit turisterna inte brukade åka. Istället fanns där bara kubaner, och jag.

På hemfärden från stranden blev det dock lite problematiskt. Gubben som Miguel hade pratat med tidigare som skulle åka och hämta oss med sin bil kom aldrig. Det visade sig sedan att bilen hade gått sönder. Men vi lyckades hitta en buss som tog oss tillbaka till Havanna.

Några dagar senare tog vi ett tåg till andra änden av ön, till staden Santiago de Cuba. Det var minsann en speciell tågresa.

Ungefär två timmars färd från huvudstaden stannade det urgamla tåget mitt i ödemarken. Något hade visst gått sönder och de började meka med tåget för att fixa felet. Det tog nog fem timmar skulle jag tro. Men Miguel sa till mig att så är Kuba.

Saker och ting fixar sig och det är inte mer med det. Folk är vana vid det. Och mycket riktigt började tåget till slut rulla igen. Efter många timmar kom vi sedan fram till Santiago som var betydligt mindre turistigt än Havanna men definitivt en fin stad.

Där gick vi på barer och besökte ett revolutionsmuseum där Fidel och Che hade stridit i början av den kubanska revolutionen. Efter två dagar i Santiago tog vi tåget till en stad som heter Las Tunas där Miguel hade familj på hans mammas sida.

Vi stannade även där i två dagar och hade det jättekul. Jag kände att jag verkligen upplevde riktigt kubanskt familjeliv, enkelt men härligt.

Vi åt gott, skrattade mycket och pratade om allt möjligt. Min resa i Kuba handlade inte om schablonbilden av Kuba med gamla bilar, salsa och cigarrer.

Istället fick jag ett para härliga dagar med Miguel och hans familj och kompisar.